Jag antar utmaningen att skriva lite om två intressanta seglingar som jag gjort med två olika Arconor
Den ena berättelsen handlar om min egen Arcona 370 La Ganadora och den andra om Torgy Janssons Arcona 460 Blådåren. Båda berättelsen utspelar sig under transportseglingar från Orust till Stockholm. Hårda vindar är huvudingredienserna i båda berättelsen som båda utspelar sig i vattnen söder om Sverige.
Min första berättelse utspelar sig på min egen båt under en transportsegling från Orust till Bullandö. Seglingen skedde i skiftet aug september. Vi var fyra man ombord och vi startade i friska/hårda nordliga vindar. Framåt natten dojade vinden allt mer och ett tiotals M från Kullen fick vi dra igång maskin ett antal timmar. Väl nere i Sundet började det bygga upp läskiga molnformationer över Danmark och det kom tillbaka lite vind så vi satte segel igen. När vi närmade oss Köpenhamn kom molnen allt närmare och luften kändes riktigt elektrifierad och tung. Mycket riktigt började det blixtra och smälla över Köpenhamn framåt midnatt och en känsla Armangeddon infann sig i bröstet. Nu var det dags för vaktbyte så vi purrade Bengt och Lasse och med anledning av den otrevliga känslan som låg i luften bad jag grabbarna ta ner storen och bara behålla focken uppe. Sen gick jag och vilade och den pågående vakten satte kurs mot Falsterbokanalen.
Någon timme senare vaknade jag av att båten ömsom slogs omkull och ömsom reste sig upp och stod och skakade i riktigt hård bidevind. Skam till sägandes tänkte jag att det var lite amatörmässigt vid kringlan och betämde mig för att det nog är bäst att kapten går upp och tar hand om det här. Väl uppe bad jag Bengt,(för övrigt en mycket kompetent rorsman) om att få lösa av honom. Jag konstaterade snabbt att inte jag heller klarade av att segla La Ganadora på bidevind i den hårda vinden med den segelsättningen vi hade. Detvar helt enkelt för mycket segel trots att vi enbart hade 110 focken uppe. Jag hade ingen lust att riskera deformation av focken genom att rulla in hälften utan jag bestämde att vi skulle gå för maskin till närmaste hamn. För att kunna rulla in focken var vi tvungna att falla av och länsa undan. Först då gick det att rulla in.
Med maskinen på fullgas styrde vi långsamt mot Klagshamn där vi drog en lättnades suck och fick en rejäl landare som slank ner trots att klockan var långt före 17. Nåväl, ingenting gick sönder så La Ganadora gjorde mig inte besviken den här gången heller.
Hur mycket det blåste? Mitt i sundet blåste det vid vår passage en medelvind på N 30 m/s enligt Viva. Nytt rekord för mig som tidigare inte upplevt mer än 23-25 på öppet vatten Inte så konstigt att La Ganadora inte orkade bära en orevad fock. Det var inte rorgängarna det var fel på. Det gick helt enkelt inte med den segelsättningen.
Jag har senare försökt kryssa på öppet hav i 12-15 m/s med två rev i storen och 110 fock. Det var under ett Watski Two Star men det funkade inget vidare det heller. Därför har Micke på UK sytt en ny fock till mig som är revbar och det är vad som behövs. Vi har stora fockar på våra Arconor!
Nästa dag var ovädret borta och solen sken över oss resten av resan. Speciellt njutbar var den långa spinnackerbogen från Kalmar till Landsort!!
Så över till seglingen med Blådåren. Vi var fyra man inklusive skeppare Torgny som skulle segla hem Blådåren från Orustmässan till Mässan i Gustavsberg i månadsskiftet aug- sept. Snabbt skulle det gå och de hårda vindarna gjorde att vi nog slog ett ganska svårslaget rekord. 60 timmar tog det oss att segla 590M !!!. Redan på första benet ner mot Helsingborg blåste en ganska tuff V- NV och framåt kvällen var vi nere på 2 rev och liten fock. I byarna kändes till och med det lite svårhanterligt då vinden pendlade runt 17 sek. Jag som hävdar att man inte skall röra på ratten när man seglar Arcona fick emellanåt veva runt en del för att hålla oss på kurs. Jag vet inte om någon av er har fått tennisarmbåge av att styra en segelbåt men det fick jag den kvällen.
På vägen ner mot Kullen var det inte bara styrandet som var lite jobbigt utan skepparn utförde också en balansuppvisning i den högre skolan. Torgny skulle fixa kvällsmaten och på Blådåren var det ett längsgående pentry på styrbordssidan så han höll till där. Kvällsmålet bestod av Köttbullar i sås och potatismos. Precis när Torgny skulle ta ut formen med all maten ur ugnen kom det en rejäl våg in från styrbord. Torgny tappade balansen och flög över bordet och landade i babords koj utan att spilla en droppe. Starkt jobbat tyckte de hungriga gastarna.
Nåväl, vi ångade på i hög och jämn fart via Falsterbokanalen och vid 22 tiden lovade vi runt upp lite runt Sandhammaren och påbörjade seglingen över Hanöbukten. Vinden låg mellan 15 och 20 m/sek och Blådåren skötte sig fantastiskt. Farter mellan 15-17 knop blev vardagsmat och tack vare att båten är så lång kunde vi haka på två vågor samtidigt och få fantastiska surfar.
Vi midnatt började det gå åska inöver land och jag stod vid ratten och undrade om den skulle komma ut till oss också och vad det i så fall skulle innebära.
Det blev jag snart varse. Trots den redan hårda vinden kändes det helt plötsligt som en jättes hand tog tag i båten och slungade iväg henne i den plötsliga vindökningen. Min första tanke var att nu får jag inte tappa henne i den våldsamma fart och vindökningen. Eftersom viden vred lite mot norr föll jag av lite och sen blev det åka. Jag kommer ihåg att jag tänkte att så här är det nog att styra på Volvo Ocean Race mitt i natten. Hur mycket det blåste hann jag inte titta på eftersom uppgiften att hålla henne på rätt köl tog all min uppmärksamhet. Så mycket hann jag dock uppfatta att loggen konstant stod i botten. På Blådåren gick loggen till 20 Knop. Jag är säker på att vi seglade mycket fortare än så men hur mycket vill jag låta vara osagt. Om jag skulle säga 25 känns det i alla fall inte som en killgissning.
I den hårda vinden uppförde sig Blådåren fantastiskt och en snabbare passage över Hanöbukten med en enskrovsbåt undrar jag om någon annan gjort.
Som ni förstår av den korta seglingstiden från start till mål höll kulingen i sig hela vägen hem men den var lite tamare på ostkusten.
Vi avslutade med en rejäl frukost på Ingaröfjärden bestående av Stekt Bacon och dito potatis och ägg tillagat av skribenten och det var mycket uppskattat av resten av gubbarna
Bilden nedan är solnedgång i västerhavet på väg söderut med La Ganadora på kvällen innan ovädret kom.
